Måndag

God morgon!
Tore var lite knepig igår när jag kvällsfodrade. Han fick vara inne efter ridpasset ihop med Håjt, det brukar inte vara några problem men igår var han inte nöjd alls Tänk er en häst som inte kan vara inne själv, som springer från sida till sida i boxen- där har ni Tore igår. Jag skyndade mig att ta in stona som var kvar ute och då blev Tore lite lugnarenör han fick nosa på Memory (som är hans boxgranne) men jag tog en promenad med honom och han trampade på som vanligt. Hans mage kurrade som vanligt och han hade färg på slemhinnorna, ätit som vanligt, bajsat och druckit. Knepigt! Jag tar ett enkelt pass i skogen idag, så han får röra på sig men inte anstränga sig.

Suck!

Tore joggades över lite bommar idag, han såg två monster, i forma av två fiberrullar, när vi skulle upp i skogen så vill planerade om och tog bommarna idag igen. Jag gillar att använda gärdsvägen till detta, jag får svart på vitt hur jag sitter. Idag var han inte rakriktad utan gick med högerbakben utanför, jag noterade det, ändrade inte medvetet på mig själv men just för att jag noterade det så sker saker automatiskt. Först flyttades mitt högra sittben bak och då flyttades hans bakben in och sen flyttade jag fram mitt vänstra sittben för att flytta bogen åt höger. Jag satt bara och tänkte bogen åt höger, bogen åt höger och vips så flyttades den lite åt höger. Lättast var att flytta bogen, bakbenen är hästens motor och därmed svårare att påverka- upplever jag. Jag ska notera det i morgon och se om jag upplever någon skillnad direkt från start.

Tore är så otroligt känslig, för att ändra traven så är det bara att ändra lättridningen. Långsam och högre lättridning=längre steg, långsam lättridning=långsamt trav, snabb lättridning=snabb trav. Det är så lätt att glömma och bli klämmig med skänkel, vilket jag blev ett par gånger men när jag släpper mina gamla ovanor så blir han så fin. När jag dessutom fick till rakriktningen så var det en otroligt trevlig känsla! Fina Tore ♥

Jag avslutade med att skritta av honom förhand och gå förbi monsterrullarna. Han har aldrig reagerat så kraftigt på något sånt innan, han reagerade till och med mer än vad Håjt gör på saker. Visserligen så tror jag det beror på överskottsenergin och då är det extra viktigt att jag är lugn och låtsas att det regnar och inte gör någon stor affär när han springer i sidleds och fjollar sig. I morgon tänkte jag filma hur jag går tillväga när det gäller just såna saker, jag hoppas bara att rullarna är kvar när jag kommer hem från jobbet!

Tröttsamt

Hjälptyglar är för hjälplösa människor” – Jens Fredricson.

Jag tycker det är så tråkigt och tröttsamt att ryttare och stora influencer försvarar sig och sin användning av olika hjälptyglar med näbbar och klor. ”Tror ni att vi skulle använda utrustning som innebär tvång och onormala rörelser för hästen?” Det faller lite eftersom vi genom tiderna har gjort såna saker mot hästar. Obehag vid i slag på bommar/ben=hästen lyften den högre = vi vinner fler poäng på våra tävlingar = vi anses vara framgångsrika ryttare och därmed vill fler hästägare och företag saarbeta. Det finns många exempel på ”framgångsrika” ryttare och försäljningstall som använder oschysta metoder för att få fram stora rörelser/mer luft mellan ben och bommar, allt för att framstå som framgångsrika och få mer sponsorer med mera.

Tyvärr finns det även svenska ryttare som använder oschysta metoder för att få hästen ”mer avslappnad” genom bland annat rollkür. Det finns inte bara mängder med bildbevis på den träningsmetoden utan även filmer, så att säga att det bara är ögonblicksbilder fungerar inte. Men ryttaren vinner stora tävlingar och därmed glöms personens metoder bort, det existerar inte, vi blunder för det. Det är ingen hemlighet att div proffsryttare använder sig av minst sagt tvivelaktiga metoder.

Jag tror inte på hjälptyglar och jag vill ha så lite utrustning som möjligt på mina hästar. Jag har valt att ta bort nosgrimmorna på alla träns, snokrem har jag inte haft på år (jag tog även bort snokremmarna när jag jobbade på ridskolan) Jag anser att snokrem är skit, den fyller ingen funktion. Nej, den stabiliserar inte bettet. Nej, det gör uppmuntrar inte hästen till att stänga munnen och suga på bettet. Det enda snokremmen gör, enligt mig, är att dölja hästens protester på obehag och smärta, hästen kan inte gapa för att komma undan.

Att dessutom har snokrem på ett kandar är fruktansvärt!

Det är svårt och jobbigt att rannsaka sig själv, sina metoder, sina rutiner, utrustningen som man använder. Hur jobbigt det än är så är det nyttigt att ställa dem frågorna, varför och av vilken anledning, behöver jag använda detta osv till sig själv så är det viktigt att göra det. Ingen häst är född elak, ingen häst tänker ”nu jävlar ska du få kärringjävel”, ingen häst tänker så. Hästar är vänliga djur, de söker inte bråk. Protesterar hästen så beror det på något, då kan inte inte spänna åt nosgrimman lite till eller slänga på en graman, man måste lyssna när hästen viskar. 

Hästarna ska förberedas för sin uppgift, oavsett om det är som tävlingshäst, ridskolehäst eller bara skogsmullehäst. Det är vårat ansvar som människor, hästägare och ryttare att förbereda hästen för sin uppgift utan obehag och på ett sätt som uppmuntrar hästen till att fortsätta. Vi sak vara den stabila danspartnen som lotsar runt hästen tryggt och säkert. Hästen måste våga lita på oss för att dansen ska sväva fram och en häst litar inte på oss om vi utsätter den för obehag.

Jag avskyr argument som ”*stort ryttarnamn* använder detta och hen skulle aldrig utsätta sina hästar för obehag!” Stora ryttare är inte gud, de är inte fullärda och gör allt rätt, jämt. Det betyder inte att inspänningar och andra redskap måste vara fel, men argumenten för att försvara ryttarna eller använda de i sina argument om varför man gör si och så faller- det är inte ett tillräckligt gott skäl att använda ”Bla Blasson använder det och vinner stora tävlingar”. Använder man en viss utrustning så tycker jag att man ska kunna argumentera och förklara varför man använder det och hur det ska hjälpa hästen utan att det inte ska bli behagligt för hästen.

Jag, personligen, tror inte att vägen till en vältränad och välmående häst är att härma s.k. proffsryttare. Jag tror inte att de vet allt, att de är bäst på hästvård och träning. Hästvärlden är ju full av olika åsikter, det finns väl lika många åsikter som det finns hästägare. Jag tycker att grundinställningen ska vara ”passar det här min häst, passar det hästens inställning till livet och arbetet, för dens kropp och är det gynnsamt för den”? Om Tore trivs bäst med en viss typ av inspänning och jobbar rätt så är det rätt val för honom men det kanske inte passar Memory. Tore går bra att lina med inspänningar medan Memory inte alls fungerar och klarar varken av att hålla galoppen eller ta rätt galopp. Det gäller att gå på både magkänsla och vara analytisk kring hästar. Varje häst är en individ och kräver olika system för att fungera.

Vad säger ni, håller ni med mig eller har jag helt fel?

Söndag!

Min sista lediga dag på 19 dagar eller nä jag är ledig på tisdag för då kommer hovslagaren *håller tummarna att Håjt godkänner henne!*

Planen igår var att jag skulle ridit Tore men jag hann inte. Istället så valde jag att spåna upp boxarna ordentligt, jag fick nämligen min leverans av kutterspån igår. Jag älskar doften av kutterspån men hatar att mocka med det. Håjt firade sin nyspånade box med en skönt powernap med mulen i höt, sötnos! Ambra hade nog också sovit extra gott får hon var alldeles spånig runt mullen, haha!

Eftersom jag inte red igår så ska jag göra det idag. Det blir ett pass i skogen för Tore, nu ska han koma igång. Jag ska även skicka iväg ett packet som blev sålt igår kväll, imorgon kommer det upp en bloppis med saker som jag inte har använt på ett tag, håll utkik! Håjt ska även få sina promenader, han traskar på så bra nu och enda gången han haltar till är när han trampar på en sten/marken är knölig annars är han hältfri.

God morgon