Kategoriarkiv: Ur mitt perspektiv

Humbugtillskott

Vi hästfolk är väldigt duktiga på att analysera hästarna foder och räkna ut så att alla behov täcks, så som protein, energi. Vi är alltid så noga med våra hästar, mest för att de får väldigt enformigt foder från hösten till våren. Tänk om vi vore lika duktiga på att kolla så att vi täcker våra egna behov och därmed även kunna justera om vi går över på något. Vi behöver protein för att bygga muskler och energi för att hålla/öka vikten, samma sak som för hästarna.

Vi är dock väldigt duktiga på att slarva med vad vi själva stoppar i oss. Det är allt från godis, till fet pizza till ja lite vad som helst, det är inte så noga. Samtidigt så ser jag mer och mer börjat se alla olika typer av människor, framförallt olika träningskonton på sociala medier göra reklam för kosttillskott. Allt från proteinpudding, till kvarg, proteinmilkshakes, till energidrycker..

wpid-2017-06-18-17.49.52.jpg

Jag är och har alltid varit skeptiskt till liknande produkter. Jag skulle aldrig köpa vare sig proteindrycker eller energidrycker till mig själv (det tackar jag mitt ekonomiska tänk för!) Jag tror inte att alla dessa ”influencer” behöver extra tillskott av protein. Råd och rön gjorde 2011 en intervju med Anki Sundin som har tävlat i bänkpress och lyfte 107,5 kilo. Anki föreläser även om just kost, näringslära och prestation. Hela intervjun kan ni läsa här.

”För de allra flesta som tränar, till och med på hög nivå, räcker det faktiskt att man har koll på vad man äter, vilka livsmedel som innehåller protein samt när och hur mycket man ska äta av det. Det är ytterst få som behöver ett tillskott av protein.Men vilka behöver det?
– Det skulle i så fall vara idrottare på elitnivå. Men det är nog snarare av bekvämlighetsskäl som jag säger så. Ett proteinpulver som man blandar med lite vatten är ju faktiskt väldigt smidigt och bekvämt, det är en aspekt som man måste ha respekt för. Men för de allra flesta behövs det alltså inte, säger Anki Sundin.”

Det är alltså väldigt få som behöver få i sig så mycket extra proteinpulver. Pulvret  är inte magiskt och innehåller inget annat som vi inte får i oss genom vanlig, hederlig husmanskost. Rekommendationen i de nordiska näringsrekommendationerna (NNR 2012) är att 10-20 procent av kalorierna vi äter bör komma från protein. Det motsvarar minst 50-70 gram protein per dag (källa). Så vill man få i sig dyrt protein så är proteinilkshakar med mera bra…

Det är väldigt mycket prat om att våra sjöar och hav är övergödslade och att det kommer från bönderna runt om kring vattendragen men har någon någonsin tänkt tanken på vad som händer med vårat överskott av till exempel protein? Vi vet att hästar kissar ut ev överskott, att det därför är att kasta pengarna i sjön att ge lite extra bara för att, det samma gäller oss. Proteinrika livsmedel skapar ökad urinsyraproduktion, vilket i sin tur kan vara skadligt för njurarna – vi kissar ut överskottet vilket i sin tur påverkar vattendragen. Vi hjälper till att övergöda våra sjöar och hav!

Ibland önskar jag att folk kunde googla lite mer och kolla upp fakta, hur mycket protein behöver jag äta varje dag för att må bra? Jag äter bara husmanskost,(knappt några grönsaker), inget proteintillskott och jag mår utmärkt! Jag fokuserar på att äta bra mat, som håller mig mätt, som håller mitt blodsocker på en jämn nivå under dygnets alla timmar (jag blir så himla otrevlig när jag börjar bli hungrig och blodsockret är i botten) Sista året på gymnasiet så var jag i mitt livs form, vi hade idrott 4-5 gånger i veckan + ridning på skolan och mina egna. Vi tränade på gymmet minst ett pass, spinning/löpning ett pass, olika styrkeövningar ett pass- inget av oss behövde proteintillskott för att bygga muskler. Ät husmanskost det räcker, ersätt aldrig vanlig mat med proteintillskottär bara humbug! 

wpid-2017-06-22-23.44.05.jpg

Hur är era tankar kring olika tillskott, ser ni det som mig-onödigt, humbug eller tycker ni det är bra?

If you want your horses to be sound, keep them moving

Något som har debatterats om i flera år är utevistelse, är det okej att låta en häst stå inne 24/7 med undantag för promenader, skritt i skrittmaskin/på band, ridpass eller ska alla hästar gå i hage 12 timmar/dag? Jag kan säga att jag tycker att alla hästar ska få möjlighet att vara ute och röra sig i fria gångarter ett par timmar om dagen/så länge hästen behöver. En häst har av naturen naturliga beteenden som den har behov av att utföra hela tiden. För att må bra så måste den röra på sig, äta i upp till 16 timmar/dygn, ha social kontakt med andra hästar. En häst som inte får utlopp för sina behov skapar olater som krubbitning.

Mina hästar går ute från 05,30-20,00 (14,5 timmar/dygn) på vintern, är det däremot skitväder så kommer de inte redan vid 15, ingen tycker att det är stimulerande att stå och trycka i ett hörn när regnet öser ner. De går alla fyra i samma stora hage och kan strecka på sig och springa i vilket tempo de vill, de har granar och granris att leka med, allt för att de ska bli stimulerade varje dag, även de dagar som de vilar.

Jag förstår att stora stall med personal tar in hästarna vid 16, det är en säkerhetsrisk att ta in många hästar när det är mörkt. Det är få internationella tävlingsryttarna låter sina hästar gå i hage, alls. Men istället så rids hästarna dagligen på ett sätt som tillåter dem att arbeta igenom hela kroppen och få utlopp för all sin energi. Jag tror att dessa hästar är mer stimulerade och fräschare i kroppen än en häst som rids av en dålig ryttare men däremot får gå ute i hage 12 timmar om dagen. Hade amatörhästarna däremot stått inne så hade de inte mått bra, det har jag själv erfarenhet av från Tore som slaktade allt på mitt gamla jobb, boxväggar med hål, vattenkropp utan kopp med mera. Jag tycker att vi har ett bra tankesätt i Sverige, vi försöker ha hästarna ute så mycket det går, så mycket som hästarna klarar av. 

Det finns en stor internationell dressyrryttare som har några av sina GP- hästar på lösdrift nämligen Carl Hester. Tidningen ridsport skrev ett referat från clinic från 2013.

”Eftermiddagen ägnades åt fyra hästar från Carls eget stall. Tre av dem hade kostat mindre än 10 000 pund, vi fick själva räkna ut vilka. Först en 4-åring som reds av Charlotte Dujardin och sedan två valacker, åtta respektive tio år på Grand Prix-nivå. Dessa tre stod inte på stall utan gick ute dygnet runt i en hage med ligghall. De tas in på morgonen, rids och släpps sedan ut igen mitt på dagen.

En vanlig vecka arbetas Carls hästar i dressyr fyra dagar och rids ut två dagar. Alla hästar på gården går ut i hage. Carls veterinär hade en gång sagt till honom: ”if you want your horses to be sound, keep them moving”. Han tror inte på att hästar ska stå i en box 23 timmar om dygnet. Men alla har kanske inte tillgång till hagar etc, då kan man skritta dem, uppsuttna eller för hand, beta dem, ha dem i skrittmaskin, men de behöver röra sig!”

Han är klok den mannen och jag älskar veterinärens kommentar ”if you want your horse to be sound, keep them moving” Min dröm är att kunna ha hagar med lösdrifter att erbjuda mina hästar, Tore och Memory hade älskat det medan Håjt vill komma in och kissa (fina pojkar kan inte kissa framför andra ;)) Men för att summera så tror jag helt enkelt att hästar är vanedjur som klarar av och mår bra av det mesta så länge de på något sätt får utlopp för sin energi. Håller ni med mig om detta?

Work hard

Stallägaren frågade mig för ett tag sedan hur mycket jag jobbar. ”Jag får betalt för 6.5 timmar/dag och det obetalda arbetet vill jag inte räkna på, haha” 

Vi kan ta när jag jobbade helg som exempel. Klockan ringde 05,45 och 06,30-06,45 behövde jag vara i stallet för att hinna släppa ut hästarna, fodra hästarna och katterna, om jag hade tur så hann jag mocka någon/några boxar. 06,55 behövde jag åka till Strömma för att börja jobba 07,00 (tack och lov för att jag bodde och fortfarande bor så nära!) . Jobbade jag fram till 12,00 och då jag åkte hem på lunch, lunchfodrade hästarna och förhoppningsvis fick jag varva ner en stund innan jag behövde åka tillbaka. Klockan 13,00 är jag tillbaka på strömma och sen slutade jag jobba klockan 16,00=d var det bara att sätta sig i bilen och åka hem och fortsätta jobbet i mitt stall och mocka klart, fodra eftermiddagshö, packa påsar och fylla på vattenpännerna. Det är en massa jobb för att bara ha häst och det tar någonstans 1-2 timmar att göra det dagliga jobbet. Därefter tillkommer ridning, pälsvård och annat smått och gott..

Under hela arbetsdagen så hade jag konstant ångest och kände en inre stress över det uteblivna tiden hos mina hästar som blir när jag jobbar helg. Jag var dessutom fruktansvärt trött efter en heldag och 6-7 arbetsdagar på rad att jag inte orkade göra något med mina hästar. Jag jobbade för att ha extra pengar till buffertkassan men samtidigt fick de som pengar i kassan går till alltid vila och komma i andra hand dessa dagar..

Men jag tror att det för eller senare kommer vara värt det, jag kanske inte kommer tävla på den högsta nivån men jag hoppas att jag en dag kan bestämma mer över min tid, min vardag och lägga mer tid på hästarna men innan jag är där så måste jag jobba så att jag kan ha kvar dem. ♥


Jag byter inte detta mot något

Jag har aldrig varit någon festprisse. Jag älskade iof alla discon som var när jag gick på mellan/högstadiet men så fort alkoholen kom in i bilden så försvann jag ur den. Det var inte samma sak längre, från oskyldig dans med alla och vi hade så kul, alla gick därifrån glada och vi mådde precis som vi förtjänade dagen efter- dvs jävligt braSen kom alkoholen, folk gjorde stora misstag, bråk utbröt och slagsmål kom som ett brev på posten.

Jag älskar att få gå upp tidigt på morgonen, känna hur landet väcks till liv efter en lång natt, att få vakna fräsch är underbart. Jag går hellre upp tidigt vardag dag, vardag som helg och slita som ett djur än en lång sovmorgon efter en spritkväll.

Jag skulle aldrig klara av ett liv som bara har ett mål, festandet på helgerna. Vardagen blir en grå klump för att sedan färgas upp på fredag och lördag, för att sen återgå till den gråa vardagen med jobb, lite ytligt cafehäng med ytliga kompisar och prata om ytliga saker och om helgens festar, vem som gjorde bort sig och vem som låg med vem. Nä fyfan vilket tråkigt liv.

Ridsporten är fantastisk, för oavsett om du håller på att lära dig att rida eller piaffar runt i ridhuset är brinner du för det du gör. Jag brinner för hästar och jag blir lika inspirerad av att se andra som brinner för sin sport som också tar mycket tid, pengar och en massa hjärta- precis som hästsporten gör. Allt jobb som jag lägger ner på mina hästar får jag betalat av i framgång och i ridsporten, precis som i många andra sporter måste man jobba sig framåt för att komma vidare, något som vanliga, odödliga människor inte förstår 😉

Mina kvällar eller ja, helst all ledig tid spenderas i stallet. Att bara stå och pilla i en hästman är rena meditationen. Jag vill vara där i stallet en fredagskväll samtidigt som facebook uppdateras med mängder av festbilder från ytliga bekanta. Jag behöver inte övertyga någon om vem jag är, för hästarna har redan läst mig, allt är så äkta där.

Jag längtar tills jag är där så jag kan gå upp långt före tuppen för att åka iväg på tävling, för att visa upp oss, få trollbinda publiken under de få minuter som vi är på banan, släppa in någon, in på bara skinnet,  visa våra svagheter och styrkor, visa allt vi kan, låta folk bedöma oss, släppa allt och bara göra det bästa av dagen. Det får bära eller brista men vi ska ha gett alt vi kan där och kanske kommer vi ut med en stor rosett med oss hem eller inte men känslan att ha varit ett danspar med hästen är oslagbar och helt klart mycket bättre än sena, dyra festnätter som man ändå inte minns.

Hästhullsnormen

Detta med hästar och hull är en svår balansgång, speciellt nu under sommarenNormen för hästarnas hull har gått från normalvikt till övervikt. Folk får panik om man känner men inte ser hästarnas revben, inte för att hästen enligt ägaren är tjock utan för att ägaren tycker att hästen är smal. Detta gör såklart att dagens ”mode” är att hästarna upp till och med världseliten är åt det överviktiga hållet än för vad för att klassas som normalt. Folk verkar inte kunna se skillnad på fett och muskler och där tjocka nackar klassas som muskulösa trots att det kanske handlar om att hästen är i överhull (mankammen är ett vanligt ställe för fett att samlas på).

Jag tycker att man kan dra paralleller mellan dressyrhästar och bodybuilder/brottare, starka men samtidigt smidig och mjuk. Piruatter, piaff, passage är redan styrkeövningar som situps, squats och burpees är för mig. Det ska vara en balansgång mellan att bygga muskler och smidighet.  Dressyr är dans till häst och alla dansare är muskulösa, det kanske inte syns men de har enorma muskler. Dans ser lätt och smidigt ut, så smidigt att till och med jag känner ”äsch, det där skulle jag också klara av” och på samma sätt vill jag att det ska se ut när jag rider, smidigt och enkelt ut. Hästen ska se dansa lätt och smidig i de olika rörelserna, dansa åt sidan i skänkelvikningar utan att någonsin se tung och stel ut.

Jag har sett att länsstyrelsens djurskyddsinspektörer har sagt till ägaren att hästen är mager och att det måste gå upp och om den inte går upp så kommer de att tvångsomhänderta den alt avliva den. Hästen har varit i normalhull men omusklad. Hemskt att inspektörernas norm för normal hull har blivit att hästen ska vara tjock. Ingen individ mår bra av att vara överviktigt, det sliter på hästens skelett och leder.

Jag har en bekant som hyrde häst från ett ställe i ett par år, hon hämtade hästen i augusti och lämnade tillbaka i maj/juni. Sista gången hon lämnade hästen så var hästen i perfekt hull men omusklad i överlinjen. Ägaren blir galen, hotar med att anmäla min bekanta till den ena och den andra för att hästen, enligt henne var missköt och kraftigt undernärd. Hästen var bättre skick när min bekanta lämnade tillbaka den än när hon fick den efter att ha varit uthyr under sommaren. Visserligen är det kanske inte konstigt att ägaren tyckte att hästen var mager, hens hästar är kraftigt övervikiga- tänker en extremt överviktig shettis fast i storhästformat så har ni ägarens hästar men det som jag vill komma fram till är att det är sorgligt att en häst i normalt hull anses vara missköt och undernärd.

Nu på sommaren är så skjuter hästarnas vikt till max, hästarna ska helst vara kroniskt mätta hela sommaren och gå med mat upp till magen. Det ska bli härligt för Brunte att komma till gräshagen och bli tjock, sommartjock- nej Bruntes kroppe tycker inte det.

Kanske tycker ni helt annat, men som jag resonerar så.